Informella bosättningar
Livet i bortglömda delar av staden
I Sverige heter de sällan slum, men de finns: husvagnsläger, madrasser i andra hand, trångbodda lägenheter utan kontrakt och ett skuggsamhälle av papperslösa. Gemensamt för livet där är att det sällan syns i register. Och AI-system ser bara det som har registrerats.
Hur AI skulle kunna förändra detta
Svensk förvaltning bygger på registerdata, och automatiserade system ärver registrens blinda fläckar. Den som bor utan kontrakt, i husvagn eller helt utan papper blir antingen osynlig eller felbeskriven när handläggning automatiseras. Diggs riktlinjer för generativ AI betonar ansvarsfull användning i offentlig sektor, men ansvar förutsätter att man vet vilka som saknas i datan.
Samtidigt riktas övervakningen oftast mot samma stadsdelar. När polisen från maj 2026 får använda ansiktsigenkänning i realtid varnade remissinstanser för etnisk profilering och upplevd massövervakning. För den som lever utan tillstånd kan varje registrerande teknik bli ett skäl att undvika vård, skola och myndigheter, alltså precis de kontakter som skulle kunna hjälpa.
Tekniken kan också sänka trösklar: språkstöd, översättning, enklare vägar in i samhällsinformation. Men Internetstiftelsen visar att över halva befolkningen ännu inte använt AI-verktyg, och användningen är som lägst där hindren (kostnad, språk, tillit) är som störst. Verktyg som ska hjälpa stadens bortglömda delar byggs dessutom sällan tillsammans med dem som bor där.
Frågor att diskutera
Vem tar ansvar för dem som inte finns i de data som myndigheternas AI tränas på?
Hur påverkas viljan att söka vård eller skola för sina barn om varje kontakt med samhället kan registreras och analyseras?
Hur skulle kommuner kunna använda AI för att upptäcka trångboddhet och osäkra boenden tidigare, och vad tycker de boende om att bli sedda?
Var går gränsen mellan att kartlägga utsatthet för att hjälpa och att övervaka för att kontrollera?
Vilka röster från stadens bortglömda delar finns med i rummet när AI-systemen designas?
Att tänka på
- Registerdata beskriver det formella Sverige; den som bor informellt blir antingen osynlig eller felbeskriven i automatiska system.
- Kameror och ansiktsigenkänning landar oftast först i områden som redan pekats ut; remissinstanser varnar för diskriminering och upplevd massövervakning.
- Teknik som ska hjälpa utsatta grupper byggs sällan tillsammans med dem; avståndet mellan designbord och vardag syns i resultaten.